Skogen du ser till höger om kalhygget är denna skog. Biotopskyddad, till vänster om kalhygget är det också biotopskyddat. Fantastiskt vacker bokskog med mängder av lämningar efter människor och svunna tider. Vidsträckta stenmurar, flera husgrunder i natursten, har inte en aning om vilken tid dessa är ifrån, men känns som att det skulle kunna vara vikingatid. Många av dessa murar är sönderkörda av skogsmaskiner och resterande skog rund området är planterade små granar i täta rader eller lite små björkar. Den mäktiga bokskogen som en gång i tiden täckte nästan hela Skåne är numera inte så vanlig. I alla fall inte i större sammanhängande skog. Bokarna används bland annat till att göra glasspinnar. De har tätt trä som inte ger stickor. 

Jag är givetvis ingen expert på detta område, även om jag försöker läsa på. Men den senaste tidens uppmärksamhet från t.ex. Maciej Zaremba utmärkta artikelserie "Skogen vi ärvde" och Uppdrag Gransknings reportage om de sista urskogarna. Så har jag lärt mig att skyddad skog egentligen inte betyder så mycket. Det betyder i princip att vi som vandrar eller besöker skogen inte får slänga skräp eller plocka vissa växter, men om skogsägaren skulle vilja kalhugga hela skogen så är det inget problem alls. Även om den vore helt orörd urskog. Finns inte så mycket att säga till om. Tycker ni alla borde läsa och se dessa mycket välgjorda reportage. Jag ska försöka läsa på mer och skriva mer om dessa teman framöver… Tycker den här typen av skogsskövling är riktigt tragisk för framtida generationer, och går inte riktigt att återställa. Jag blir förbannad och djupt sorgsen över att se dessa områden. I norra dalarna kan man åka i mil med nästan bara kalhyggen vid sidorna av vägen. Eller plocka upp Google Maps och titta runt i områden långt utanför stan, det är stora hål i hela landskapet. 97% av all skog i sverige är bruksskog som det så fint heter.